(null)

Turen till Soweto var både sorgligt och fascinerande. Eftersom Nelson Mandela är en självklar nationalikon här så åkte vi en sväng förbi hans hus. Arry störde sig dock på hur turistigt det blivit, så vi begav oss vidare till Hector Pietersons minnesmärke.

Hector var en av de första barnen som sköts ihjäl under ett uppror 1976, då poliser öppnade eld mot skolelever som protesterade för att få lära sig afrikaans som huvudspråk istället för engelska. Han hade tydligen inte ens deltagit i protesten utan bara passerat den påväg hem. 

Det var även intressant att höra om hur apartheid påverkade folks liv och vardag i allmänhet och hur omöjligt det blev för befolkningen att ens leva ett drägligt liv. Det är underligt hur vi inte lär oss särskilt mycket av detta i skolan hemma.

På hemvägen passerade vi den fattigaste zonen av Soweto (den delen turisterna sällan besöker) där människor bygger sina egna hus av vad de kan hitta omkring sig. Elstolparna i närheten såg underliga ut då folk drar egna ledningar till dem för att stjäla ström. Eftersom myndigheterna ständigt klipper av dessa ledningar så är det tydligen livsfarligt att gå i närheten av dem, men det hindrar dem inte från att fortsätta. Leni och Zoya åker tillbaka till Soweto i slutet av veckan för att arbeta på ett barnhem i området, medan Alexandras projekt är en fältstudie i miljövård då hon pluggar till Klimatingenjör(!) på universitetet.


1 kommentarer

Angelica

17 Oct 2019 08:47

En så intressant och iakttagande beskrivning av den verklighet du nu får se.
Tack för att du delar den och förmedlar till oss!

Kommentera

Publiceras ej