mariaulfsdotter.blogg.se

På torsdagarna har Shannon sitt egna projekt vilket är ett outreach för djuren i grannbyn. Det är ett fattigt område som tyvärr har många djur i stor behov av hjälp. Vi åker runt i byn och letar efter hundar och andra djur som inte ser ut att må bra och försöker sedan hjälpa dem så gott vi kan med mat, medicin eller råd till ägarna. För säkerhets skull har vi med oss en tolk och försöker vara så trevliga det går för inte folk ska bli irriterade på oss. De flesta uppskattar faktiskt hjälpen då de inte riktigt vet hur de annars ska ta hand om sina djur.

Jag var taggad på detta, men märkte för första gången att de som åkt tidigare inte var jättesugna på att följa med igen. Nu i efterhand har jag mer förståelse för varför.

Först åkte vi för att kolla upp ett ställe de varit på förra veckan, där en tik hade fått valpar. Vi fick leta efter dem ett bra tag i alla uthusen men fick tillslut tag på dem. Tiken såg värre ut än sist och var mycket mager trots att hon behövde dia åtta valpar. Den nionde hittade vi i ett annat skjul, ihjälbiten av deras andra hundar. Vi sprayade hundarna mot fästingar och löss och såg även efter familjens grisar och gav dem vatten vilket de älskade. 

På nästa ställe hade en familjs vakthund bitit ett barn, så nu var han fastkedjad i ett träd i solen. Hunden var ganska skygg och aggressiv men vi övertalade ägarna att bygga en vajer så att hunden kunde röra sig på en större yta och även ligga i skuggan. 

Det tredje stället hade också valpar, även om honan såg lite bättre ut. Valparna var dock angripna av plågsamma mangomaskar som vi var tvungna att klämma ut ur skinnet och de andra hundarna hade enorma fästingar vi fick plocka bort. Hos varje familj lämnade vi en rejäl påse hundmat som förhoppningsvis ska räcka ett tag. 

Det känns så tufft att se så många lidande djur och veta att det man gör knappt kommer att göra någon skillnad annat än i stunden. Samtidigt underlättade vi iallafall livet för några varelser den dagen..