Eftersom det är just Copper jag helst ska rida varje dag så måste jag, som annars är van vid små islänningar, plötsligt ställa om till att rida stor häst. 

Det är svårt att beskriva upplevelsen för någon som aldrig har suttit till häst, men tänk dig att du är van vid personbilar och sedan testar att köra långtradare. Att göra iordning hästen kommer också med nya utmaningar. Först försöker man lyfta upp de enorma dinosauriebenen för att sedan kratsa ur en hov lika stor som en tallrik. Man får liksom knuffa upp sadeln på ryggen och hoppas att den inte ramlar ner på andra sidan. Om hästen lyfter upp huvudet när man ska tränsa har man plötsligt en giraff.  

Red ett dressyrpass på honom igår. Har inte direkt varit bortskämd med välskolade hästar på ett bra tag, så det är fantastiskt när det man försöker göra faktiskt fungerar. Prövade dressyrövningar som skänkelvikningar och öppna (iallafall hur jag har läst att man ska göra) och han förstod direkt vad jag menade. Råkade sitta lite snett på ett sittben och vips gjorde han ett galoppombyte.  

Sen är han väldigt fjompig trots sin storlek och blir rädd för allting. Man kan tydligen klara den svåraste klassen i fälttävlan men ändå tycka att en rulle heltäckningsmatta på marken är det absolut läskigaste som finns...

(null)

Gamla gubben idag...

(null)
...och Conspicious under sina glansdagar på tävlingsbanorna på bland annat Badminton och Blenheim.


Kommentera

Publiceras ej